Poèma sus la jornada Robèrt Lafont

 Jornada Robèrt Lafont

 

Calor, solelh,

Frescor de salas

Sovenir d’ «eu »,

Robèrt Lafont…

Un imatge me trèva

Un òme vièlh

Assetat pensatiu.

 

Subran, es « eu »

Que nos parla

Tot s’enlusís…

Lo silenci s’installa…

Robèrt Lafont :

Pivelats lo mond

Bevon sas paraulas.

 

Lo pantais s’atupís…

Coma reviscolar

Son pensar

Universal, prigond ?

Robèrt Lafont

Nòstre mèstre

Nautres occitans

 

Jòrdi evòca

L’òme,

Lo militant,

Lo mèstre d’òbra

De tot un passat

De nòstre present,

De nòstre avenidor…

 

Gèli, amb fòga

Nos inicia,

Nos convida,

Nos embelina,

Dins sas paginas

E i cabuçam:

“Tè tu, tè ieu »

 

Maria-Joana,

Apassionada

S’enflama.

Nos fa penetrar

Dins lo tomple

Vertiginós

D’una vida.

 

Regrets d’engèni

Pas pron reconegut…

Nafradura,

L’esmoguda

Nos ensarra

Còr e anma…

 

“Occitània for ever”

De ser, recampa

De tròces de tria

De teatre requist :

« Son » èime.

 

S’esperlonga sus la tèla

Son sorire, sos uèlhs,

Agach etèrn

De l’Occitan

Robèrt Lafont…

 

 

Marineta Mazoyer

 

Universitat Occitana d’Estiu a Nimes lo 8 de julhet de 2010